Jag brukar fånga mig själv att prata gibberish till mina barn. Och när jag gör det måste jag undertrycka uppmaningen att limma min mun och stänga mig i ansiktet. Efter allt har jag tillbringat år lärt sig att prata ordentligt, men nu är jag förälder 93% av allt jag säger är nonsens. Eller åtminstone grammatiskt misstänkt.
Det är ännu mer irriterande när jag hör andra föräldrar gör det, för jag är självklart en hycklare. Men det är de barn som verkligen lider, tvungna att lyssna på det engelska brutala slakteriet dagligen.
Dessa verbala brott är särskilt störande:
Upprepande ord
Det här gamla föräldrahåret kommer inte att dö. Och jag är en repeterande gentagare. "Poo poo" är en favorit och jag använder regelbundet för att göra de dagliga chattarna vi har som familj om toalettrelaterade frågor lite mer välsmakande. Men även min femåring har börjat titta på mig med förakt när frasen faller ur min mun: "Nej pappa, jag gör en poo och en wee på samma gång", är ofta hennes huffy svar.
Omvandlar verb till substantiv
På jobbet är det möjligt att skilja kollegor till bra människor och de som använder "lära" istället för "lektioner". Den senare gruppen bör undvikas / låsas i ett brevpapperskåp. Tyvärr är föräldrar inte immuna mot att verka verb i substantiv och har populariserat "sover" i en sådan utsträckning är det nu en acceptabel term för vuxna att använda sig själva, vanligtvis på Facebook när de räknar ner till en semester som jag inte har råd med: " Tre sover till New York! "," Förpackning för NYC, två sover att gå "… Säg det igen och det blir en sömn tills du sover med fiskarna. Det är verkligen inget fel med "nätter" - barn, trots sina små hjärnor, brukar förstå begreppet. Låt oss stoppa detta innan vi börjar referera till dagar som "awakes".
Höghöjd verbal diarré
Föräldrar känner ofta behovet av att lägga till ett extra lag av förklaring för att få sin poäng på ett barnvänligt sätt. Till exempel, "låt oss sätta på våra lyssna öron", som ofta sägs i en konstig tecknadröst, är ett mjukare sätt att skälla "lyssna!" Under historien på biblioteket. Men när den åtföljs av en dödsstark och hissas genom torkade tänder förlorar den den lekfulla jolliten. Om vi tillämpade detta på allt vi sa, skulle alla våra uttalanden bli löjliga: "Sätt din sittande röv i soffan, sätt på TV: n och använd dina ögon på ögonen. Jag måste få min dricka mun runt denna (trippel) gin och tonic."
Saknar ord
För att tillgodose ett barns korta uppmärksamhetspension förlorar föräldrar ofta de mindre viktiga orden från en mening. Men jag har provat det och om jag säger: "Det är dags att gå och lägga sig" eller "gå och gå i sängen", små barn förblir oförskämda. De går ingenstans tills In The Night Garden är klar.
Privata delar
Mammor och pappor kommer in i en rätt gammal troll som talar om könsorgan, vilket i sig låter som om vi är i anatomiglas. Liksom penis och vagina. Willy gör jobbet för en pojke, även om vissa föräldrar fortfarande insisterar på vem man eller winky. Men för flickor - fanny (för amerikansk), främre bum (du skulle inte kalla ett öra en näsborste), prinsessedelar (hur mycket som en prinsessa är de egentligen?) - ingenting verkar helt rätt. Jag använder froof, som jag inte är helt glad över.
Efter att ha sagt allt detta kan föräldrar fortsätta tippa nonsens. För att, även om det irriterar mig, gör de inte sina barn någon skada enligt experterna. Penny Tassoni, VD för den professionella föreningen för barnomsorg och tidiga år (PACEY) säger: "Vuxna är grundade för att förenkla sitt språk när de pratar med spädbarn och småbarn. Minska antalet ord i en mening och upprepa nyckelord hjälp eftersom de gör språkkoden lättare att spricka."
Hon lägger till: "Sängar istället för nätter är helt enkelt ett sätt för föräldrar att kontextualisera nedräkningen för en framtida händelse." Kanske så Penny, men jag tycker inte om det.
